Första dagarna är det ju svinkul att äta nyttig mat osv. Man känner sig tvärstolt första dagen över promenaden man tog tidigt och att man ätit bra måltider med jämna mellanrum samt att man spenderade delen av kvällen på gymmet. Idag är en sådan dag för mig. Jag ställer in mig på att jag ska köra stenhårt med kost och träning framöver. Både jag och Marcus. Vi blir supertaggade och åker mer än gärna till Ica för att köpa på oss lite nyttiga varor. Det känns superhärligt att ha tagit tummen ur liksom.
Men det här är ju typiskt mig. Jag tycker det är superkul till en början och efter några dagar gnäller jag över hur ”alla andra” kan äta vanlig husmanskost och knappt röra sig ut fläcken och ändå vara smala och snygga. I samma veva som jag tänker så brukar jag gå in i någon form av ”antiperiod”. Jag tänker då minsann äta en smörgås och spaghetti & köttfärssås utan att gå upp i vikt. Promenader kan jag gärna ta men att gå och gymma var och varannan dag, NEJ! Jag är en väldigt luststyrd människa och har därmed väldigt dålig karaktär när det kommer till mat. Jag verkligen älskar mat. Jag hittar nya recept som jag vill prova och alla dessa videos som strömmar runt på facebook? Oh my! Det bara vattnas i munnen på mig då. Och då sitter jag där igen. Förbaskad över att jag inte ”kan” gå ner i vikt. Himla skit det där är ibland. Jag håller aldrig på länge. Och jag har ännu inte hittat något hållbart för mig och Marcus. Marcus är bättre än mig på det här med karaktär dock. Hans psyke är något utöver det vanliga. Har han verkligen bestämt sig så finns det inget som stoppar honom. Gud vad jag kan beundra honom över det! Vill också ha den ”superkraften”.
Vi hade en period för två år sedan då vi tränade ca 4-5 dagar i veckan. Han tränade 5 dagar/vecka och jag brukade träna 4 dagar/vecka. Marcus hade fått ett kostschema och träningsprogram och jag hängde väl mest på i den här hälsosamma livsstilen. Jag åt absolut inte som honom, utan varierade mer. Jag hade inte riktigt lika hårda krav på vad jag fick och inte fick äta. Jag hade väl så att säga en ganska balanserad och hållbar livsstil då tycker jag. Jag höll på med det här i ca 3 månader. Marcus hade ju sitt väldigt strikta kost och träningsschema som höll på exakt 3 månader. Han gick ner 13kg och jag gick ner ca 7kg. Jag var jättenöjd med min insats och kropp. Jag vägde ca 63kg och jag är 163cm lång så jag tyckte att jag var fin! Jag kommer ju alltid att ha kurvor. Jag kommer ju alltid bära med mig en ganska stor byst så jag kommer aldrig att ha en nätt kropp. Jag är inte byggd så. Marcus å andra sidan blev ju huuuur smal som helst! Han vägde vid sista invägningen ungefär så mycket som jag väger IDAG. Till och med 1kg mindre. Han var lite väl smal när man tittar tillbaka på bilder men jag är imponerad av hans resultat.
Nu blev det här en superlång text men tanken var att bara prata lite vikt, kost, träning osv. Jag tror att jag behöver det här för att bli ännu lite mer motiverad. Jag och Marcus påbörjar ett litet mer hållbart och hälsosamt liv nu då vi har ett bröllop att se fram emot i sommar. Nämligen vårt eget!!! Jag ska stå brud den 3 augusti i Toscana. Snacka om att jag vill vara fin och nöjd med min kropp då. vi kommer att åka med familjen och hyra ett hus. Men mer om det i ett inlägg lite senare ikväll.
Men hörni! Önska mig och Marcus lycka till nu. Vi måste få bukt på våra kroppar nu alltså. Vi ska vara det snyggaste brudparet!
Jag KANSKE kommer att lägga upp bilder och lite updates, om jag vågar.
Turkiet. Sommaren 2015. Efter viktminskningen.
Marcus efter att jag gjort en spraytan på honom. Inför hans sista foto. SÅ SNYGG KROPP!
Ett träningspass någonstans i mitten eller i början av den här träningsperioden för 2 år sen. Mitt favoritpass var bensöndag tillsammans med Marcus. Det var det enda passet då vi gjorda samma saker hela tiden, så kul! Längtar till söndag nu, haha!
Senaste kommentarer